Då uppgörelse om bärgarlön inte kunde ske i godo, togNeptunbolaget ut stämning på Kungl.Maj:t och Kronan.
Nu började ett annat problem: Frågan om bärgarlönen.
Marinförvaltningen hade på
Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar bemyndigat Neptunbolaget att bärga och till flottans varv i Stockholm införa pansarbåten TAPPERHETEN ”emot den bärgingsgottgörelse, som i godo kan komma att avtalas mellan Kungl. Maj:t och
Kronan och Aktiebolaget”.
Om parterna icke kunde enas om bärgarlönen skulle tvisten göras av Stockholms Rådhusrätt
Till yttermera visso förklarade Konung Gustaf V efter bärgningen i ett ”nådigt bref” till Marinförvaltningen – dagtecknat den 12 augusti 1914 och kontrasignerat av dåvarande sjöministern, skeppsredare Dan Broström
– bl.a. följande:
”Vid underdånig föredraaning hava Vi, med hänsyn till stadgandet i 229 § sjölagen, funnit gott förklara Oss och Kronan villiga
att till bolaget utbetala den bärgarlön, som genom frivillig uppgörelse eller laga kraft ägande dom kan bli bolaget tillerkänd, oberoende bärgarlönen kan uttagas ur det bärgade eller icke.” ’
För bedömning av bärgarlönens storlek var en värdering av tyget nödvändig och härvid kom Marinförvaltningen och Neptunbolaget fram till helt olika siffror.
Marinförvaltningen använde sig av sin egen tekniska expertis under det att Neptunbolaget anlitade främsta neutrala3xpertis, som fanns att uppbringa för att värdera
TAPPERHETEN i det skick fartyget jämte utrustning och inventarier befann sig id intagning i Galärvarvets docka.
Neptunbolagets värderingsexperter kom i sina beräkningar
fram ett värde på pansarbåten av 2 495 000 kronor och med utgångspunkt härifrån begärdes i bärgarlön 950,000 kronor. Marinförvaltningen kom till den slutsatsen att TAPPERHETEN endast var värd 1 950
000 kronor och offererade med anledning rav bärgarna 650 000 kronor. Då emellertid en rättegång genom alla instanser kunde beräknas ta ca 5 år och bli till speciell skada för det ekonomiskt sett relativt svaga Neptunbolaget,
nedsattes bärgarlönskravet till 830,000 kronor.
Även Marinförvaltningen gick ett litet steg på väg mot förlikning genom att ”förklara
sig sinnad att hos Kungl. Maj:t i underdånighet tillstyrka att förlikningssumman finge bestämmas till i ett för allt 700 000 kronor”.
Denna summa kunde emellertid inte godtagas, och den 14 november 1914 tog Neptunbolaget vid Stockholms Rådhusrätt stämning på Kungl. Maj:t och Kronan med krav på bärgarlön jämte 6 procent ränta
därpå från den dag pansarbåten infördes i säker hamn. Senare träffades emellertid förlikning på de av Marinförvaltningen föreslagna villkoren.
källa: Loggbok från Neptun