Pilen och Piltank åren 1965 - 1975

Bengt-Olofs äventyr med

Bogserbåten ”Pilen” och Bunkerbåten ” Piltank”

Under åren 1965 – 1975

Den så kallade ”Gotlandstiden”

Allt hämtat från klippboken

”Till BENGT-OLOF Julen 1969” från Fia!

Pilen på utgående från Storungs hamn.

Bogserbåten Pilen.

SFB-6284
Byggd 1920 vid Collins Plåtslageri AB, Borlänge (Stål)
14,50 x 3,60 x 2,10 m (SV 1920)
Maskin: Råoljemotor på 50 IHK, ersatt av en Albin på 120 Ehk 1958.

Byggdes för Kopparbergs och Hofors Sågverks AB, Norrsundet som GUSTAV.  Båten anlände till Norrsundet den 20 okt 1920, utrustades under vintern och sjösattes så snart det blev öppet vatten. Den 21 april 1921 gjorde fartyget sin första bogsering. Firman ändrades 1937 till Kopparfors AB, och båten döptes 1949 om till NORRSUNDET III. Såldes 1950 till Nyköpings stad, som ändrade namnet till PILEN och 1/10 1965 blev Rederi AB Pilen/C Johansson, PA Johansson, S Martinsson och N.G. F. Lindgren Kappelshamn ägare. 1983 ägdes den av Mayvor Nielsen, Södertälje. 1988 dök hon åter upp i skeppslistan, då som TINA av Stockholm, ägd av den i fartygssammanhang inte okände läkaren Lennart Egnell. Han hade henne t o m årgång 1993, sedan övertogs hon av Rose-Marie Nordvall, också Stockholm. Hon stod kvar som ägare t o m årgång 1999, men sedan försvann TINA helt ur listan. Såld i Danmark under 1999 och fick då namnet HEIDI II. Fortfarande i gott skick (2010). Såld 24/11 2010 till HTS Boats v/Jens Ole Grau, Odder och har återfått namnet PILEN (OU 7759) med Odder som hemmahamn.

Info Bengt Westin, Bengt-Olof Lindgren och Torben Larsen.

 

 

 

 

 

 

PILTANK med haverist vid sidan.
Är idag 2011 ombyggd till passagerarfartyg under namnet Soya III Wallenius äger henne återigen.

PILTANK

8080 -SKYO

119 brutto 61 netto  

100 hk 2 cylindrig JUNE tändkulemotor

längd 27,74 bredd 5,30 djupgående 2,20 m dödvikt 135 ton

 

          År 1935 beställde Rederi AB Soya detta motortankfartyg från Löfholmsvarvet i Stockholm. Som Soya III. Senare fraktade hon olja för Shell på Göta kanal, då hette hon SHELL 8. 0ch Rya. Kom till Kappelshamn och Rederi AB Pilen 1966. Då byggdes hon om till bunkerbåt, efter att ha legat upplagd i drygt ett år vid Bohus varv. Maskinen var en June 2 cyl. råoljestonka. Enligt Bengt-Olof gick den som en klocka men var lite besvärlig att starta. När hon senare lämnade Gotland, för att transportera petroleumprodukter i Stockholms skärgård, avsåg de nya ägarna att byta ut motorn mot en Penta.
140 ton dwt. Lastade 140 kubikmeter motorbrännolja och 32 kubikmeter vatten. Smörjolja, fotogen, gasol och annat servicematerial fanns också ombord.

Är idag 2011 ombyggd till passagerarfartyg under namnet Soya III Wallenius äger henne återigen.

Fakta:

1941. Såld till Rederi Ab Ostenia, Västervik.   Omdöpt till TANKMAN.

1946 10. Såld till Rederi Ab Shell, Stockholm. Omdöpt till SHELL 8.

1947 02. Omdöpt till SHELL S 8.

1958 04. Såld till PR G A Granqvist, Donsö.Omdöpt till RYA.

1961 03. Såld till PR A H Olsson, Göteborg.

1966 09. Såld till PR B O Lindgren, Kappelshamn. Omdöpt till PILTANK.

 1971 11. Såld till Pilbunker Ab, Slite.

 1972 05. Såld till PR Åke Södergren, Stegesund.

 1977. Såld till J E Johansson, Stockholm. Ombyggd till lustfartyg.

 1983. Såld till T Andersson, Stockholm. Omdöpt till GRIMM.

 1986. Såld till Eva och Gunnar Moberg, Stockholm.

 1991. Omdöpt till SOYA III.

 2001. Ombyggd vid Oskarshamns varv, Oskarshamn.

 2013 Ligger numera vid Gåshaga Lidingö

 

 

 

Hösten 1965

              Den lilla bogserbåten ”PILEN” inköptes för tjugofemtusen kronor från Nyköpings hamn den 1 oktober 1965 av ett partrederi bestående av fyra personer. Tre av delägarna arbetade vid färjerederiet som seglade på hamnen på norra Gotland. Den fjärde var hamnmästare i samma hamn. Bakgrunden till denna affär var att en ny oljehamn skulle byggas för någon myndighet från staten, ett beredskapslager för oljeprodukter på västra och norra sidan av Kappelshamnsviken. Avståndet från fiskehamnen och till byggplatsen var ca fem sjömil enkelresa.

Bengt-Olof och Charles skulle under natten åka med Ö-linjens färja från Kappelshamn på norra Gotland till Södertälje. Bengt-Olof var ju platschef vid rederiet Charles var Hamnmästaren vid nämnda hamn. Deras uppgift var nu att tillsammans åka till Nyköping och hämta hem den lille bogseraren. Det skulle dock ske i hemlighet då Ö-linjens chefer inte skulle få veta något om denna händelse och vem som låg bakom som ägare. De var ju samtliga utom en anställda just hos Ö-linjen.  Innan resan påbörjades träffade Bengt-Olof på en tjej som han under en del år varit förlovad med. Hon skulle nu åka med färjan för att gifta sig med ägaren av en stor Herrgård utanför Nyköping. Den nya mannen hade hon träffat på i Fårösund han hade gjort sin militärtjänst vid Kustartilleriet. Hon erbjöd sig att De skulle få lift till Nyköping så slapp hon åka ensam i sin bil, hon var ju inte så van att köra på fastlandet. Charles hamnade i salongen vid befälhavaren. Bengt-Olof hos den gamla flamman i hennes hytt.

När färjan hade förtöjt i Södertälje satt de tre i bilen med tjejen bakom ratten. Bengt-Olof gömde sig väl i baksätet för att inte synas för personalen på kajen i Södertälje. Efter några hundra meters körning byte de båda plats, Bengt-Olof satte sig bakom ratten så var de snart i Nyköping. De två tackade för liften och önskade henne all lycka i det nya förhållandet och hennes äktenskap.

 

 

 

Hamnkontoret i Nyköping var en grön byggnad med torn och tinnar på taket.

De var väntade kaffe och frallor med ost och skinka. De hade även beställt lunchpaket som de skulle ha att äta under resan över till Gotland. Kaffe och en dunk med färskvatten. Ett litet spritkök med riktig rödsprit ingick också i bogserbåtsaffären.

 

 

      Bogserbåten Pilen låg där vid kajen tillsammans med hamnens nyinköpta bogserare Buster. De två tittade på varandra och menade att det hade varit betydligt lämpligare bogserare att ha där hemma i viken. För just viken var ju tanken att gälla som arbetsområde för den lille bogseraren. De hade ju en postväxel utställd av Svensk Kreditbanken i Visby. På hela beloppet som gällde inköp av just Pilen i Nyköping och inget annat. Det kändes stort för Bengt-Olof att fått De andras förtroende att just hämta hem detta flytetyg. De två besiktigade, titta runt nere i maskinrummet. Hamnens Skeppare som var hamnkapten själv menade på att det inte fanns mer en Albinmotor och en bränsletank rymmande tolvhundra liter dieselolja. Inga bostäder någonstans ingen endaste koj fanns det. Akterdel där det under ångmaskinens tid varit kolbox och sötvatten tank. Fanns nu en ingjuten ankarkätting i betong som barlast. Allt såg ut att fungera lanternor och kompassen var ny kontrollerad men det fanns många enslinjer att gå och med detta så blev det än ny justering, Det vill säga här finns en mängd enslinjer där bäringen är kontrollerad. Färska sjökort fanns det ombord, likaså även nödraketer och en liten plastjolle med två små åror, den bar nog två man om man inte tog något annat med sig än sig själv. Dagen innan hade det varit besök ombord det hade funnits en kompassjusterare från sjöfartsverkets kompass- och lanternstation hamnen. Så hade man lagt fartyget i en cirkel med styrbordsgir och en med babords gir. Allt medan man har jämfört de kända bäringarna med kompassen. Så har man bedömt om kompassen behöver kompenseras genom att sätta upp några permanenta magneter. Slutligen har man producerat en kurva som visar kompassens missvisning vid olika kurser.

Alltså var det ju bara att lita på att magnetkompassen var till fullo riktig för färden över Östersjön. Motorn startas upp, mullrar så snällt, sätter förstäven i kajen och ökar motorvarvet till fullt, arton hundra varv det hördes att motorn jobbade, svart rök ur skorstenen låter den gå så en kvart kanske sänker åter varvet. Lägger loss förtöjningarna och lämnar så staden Nyköping bakom sig.

Det visar sig att ett motorvarv runt femtonhundra varv på motorn så gick den lugnt och fint utan vibrationer. Vädret var ett par sekundmeter vind växlande riktning lite disigt men lagom sikt en då för att ta sig ut den långa farleden bakom Oxelösund järnverk och ut mot Hävringe.

Efter en timmes färd var då ute vid Hävringe båken och satte ny kurs ner mot Hallshuk på Gotland. De skulle kunna vara nere där samtidigt med färjan från Södertälje.

Bengt-Olof går ner för lejdaren till maskinrummet där han bli ordentligt våt om fötterna. Vattnet stod högt över durken i maskinrummet, han blir rädd tänker först hoppa upp på däck men det kommer det ju inte att bli mindre med vatten i maskinrummet av, kopplar in driften på maskinens länspump och efter några minuter ser han att det börjar sjunka undan. Tjalle hade inte märkt av något annat än undrade vad Bengt-Olof stod och tittade ner på utsidan för.

– Spyr Du? Är Du sjösjuk Bengt-Olof?

– Nej då, jag bara kollar länspumpen, Vi har allt lite vatten i maskinrummet.

– Jag skall titta lite mer vad det kommer ifrån, möjligen någon läcka vid vatten kylningen. Nu var det inte detta som läckte utan vattnet kom från skyddsröret runt roderstocken. De saktade ner lite på farten, så kom det in något vatten den vägen. De två samtalade en stund om detta samtidigt som de två börjad tulla av matpaketen de hade fått med sig från hamnen.

       Det mörknade någonstans runt fyratiden på eftermiddagen, land syntes inte varken framför eller bakom dem. Maskinen mullrade på och en svag dyning gjorde att hon rullade lite så där hela tiden. Bengt-Olof tog ratten så Tjalle fick sitta en stund ute i den friska luften. Det fanns ju ingen värme i hytten men De hittade under däck en äldre modell av fotogenkamin. Den var dock inte tänkt att den skulle kunna vara till bruk mer i sitt liv. Dags för skroten den skickades på utsidan och försvann i havets djup. 

         Någon gång före klockan åtta på kvällen så upptäcker de då skenet från fyren Hallshuk, det skulle ha varit vit sken, men den var grön. Nere på styrbord sida var det ett skarpt Vit sken som var Stenkyrke huk fyr, bort mot Fårö, ost vart syntes ett sken på himmeln. Tjalle fick se på styrbords låring att färjan kommer med full fart. Strömmen hade satt dem lite syd vart men en timme till så skulle De vara inne i fiskhamnen. Det blev två timmar men ändå kunde han fullgöra sitt jobb vid färjan.

         Bogseraren” Pilen” drog morgon och kväll dykarflotten vid tjänligt väderlek vilket det oftast var men morgonen den 13 dec 1965 Hade det blåst ordentligt och vågorna rullade in i viken så just den morgonen blev det kaffe i hamnen. Ryktet om att en ”skuta” hade strandat vid hamnbygget ute i viken kom till besättningen på ”Pilen”. De två tog sig ut med bil för att från land se vad som var i görningen de måste kontrollera först innan de gav sig av med båten.

Fortsätter med Ostkust och Foglarö se länkar på vänster sida!

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

06.08 | 00:11

Hej!
Är det något här du känner igen?
Det finns nya foton och dokument om händelsen

...
08.06 | 12:02

Minns detta mycket väl då jag var en av de i besättningen som tvingades stanna kvar ombord. Tjänstgjorde som 1:e Torpedhantverkare (Furir) på den tiden.

...
09.03 | 10:48

Om möjligt ring mej ang. Mitt inlägg under gårdagens inlägg ang.Sjölinjer.
Mvh.o Pettersson. Mobnr. 076-2505949

...
09.03 | 09:35

Hej!
Tack för ditt besök hos mig.
Jag tar gärna emot
info.
på stig.stigfinnare@live.se
de jag kommer ihåg är ju Helga, Ostkust. Lenita och REX.
Vad du med när ?

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS