Att bli äldre i Botkyrka

Att bli äldre är aldrig helt lätt för de personer som kommer dit. Alla gör vi ju trots allt detta, även om man vill eller inte.

När man då har kommit så långt. Långt efter ett arbetsliv där man mot staten och samhället fullföljt så alla sina uppgifter, åligganden och följt lagar, så förutsätter man att samhället ger tillbaka de man blivit lovad under den långa arbetstid man varit verksam, som vård i hemmet att få bo tillsammans så länge som möjligt, sin bostad anpassa den så långt det är försvarbart. Med detta ger då samhället kommun löften genom olika lagar och beslut i aktuella nämnder. Som vård och omsorg bland annat.

 I detta ger också kommun ut något som benämns värdegarantier där det tillsammans med personal och tjänstemän ges en hel rad löften om vad man vill göra för de vårdberoende.

I detta har man en tjänst som benämns ”HEMTJÄNST” vilken då skall utföra och säkerställa de som beslutas om och är föredragit i nämnden och fått dess välsignelse, genom dess beslut.

Men observera MEN, för att kunna driva denna firma i kommunens regi måste det till personal och personal som har trygghet i sin anställning. I detta hus har det sedan vi blev beviljade hemtjänst senare halvan av 2013 under dagtid eller mellan klockan 08.00 – 20.00 vandrat i vårt hem 228 stycken olika personer. Av dessa så är det ett fåtal som är heltids anställda. Ofta och som huvudregel ligger de på anställningar på delar av heltid som timanställd vi ringer vid behov en del har 83 %.  Det går inte att beskriva detta med ord utan, vem är det som kommer idag då?

I detta sammanhang kan också nämnas, att i vissa fall så har det förekommit att personalen blivit utsatta i tre skift i följd, för att det inte finns personal att tillgå. När då de vill ha betalt så säger man att ”du har inte så många timmar i din tjänst!” Och så tar man bort de timmar som personen är beordrad att jobba. Ofta på veckosluten så fattas det personal och vid påtalande till tjänstemän så blir svaret ” det är fler anhöriga som besöker brukarna” och med detta sätter man ut mindre personal. Detta gör då i sin tur att personalen blir som man säger slutkörd, blir då trötta på ett sämre humör som vi som har hjälp känner av bara ytterdörren öppnas. Vid vissa tillfällen har det blivit fel personer utsatta och gruppen själv försöker ändra om så att vi skall bli tillfredsställda och må bra. Även personalen vill må bra. Ett utförande som bör ligga på utsättaren (koordinatorn) och inte på den tjänstgörande personalen i utförande gruppen. Samma fenomen sker också om någon blir sjuk under helgen eller efter klockan 17.00 så åligger det personalen att ringa runt och ragga in personal. Vad då? ligger det inte på hemtjänsten att ha en backupp som finns tillgänglig vi ökat behov under ett arbetspass. Personalen gör ett bra arbete men deras förutsättningar motarbetas kanske av mellanliggande chefer, uppfattningen gemeneman är trots allt så.

Kollektivavtal?

Ja det är väl bra de kan man tycka. Men hur många av dessa 228 stycken som besökt oss är med i facket? Ett fåtal kan jag säga, rent ut så hatar de facket, ”för de gör så jag inte får jobba!”

  Ett slående exempel var att en av tjejerna som jobbade sex månader under 2014 jobbade enligt följande: Tio dagar i Botkyrka i sträck. Ofta under dessa dagar ett pass i nord och ett pass i syd. Nästa tiodagarspas i Tyresö och ytterligare tio dagar i Nynäshamn. Hon även med att timjobba på en kyrkogård i en av de nämnda kommunerna.

När man då efterfrågar tjejerna vad de kommer ifrån så är det ofta från utsocknes många från de Norrländska kommunerna. De jobbar intensivt i de 6 månader som de kanske kan få jobba extra inom hemtjänsten med förhoppning om ett arbete som fast personal. I dag finns det personal som har gått som vikarie under mer än sex år. Nu bor vi i en kommun där S styr och ställer. Man föreställer sig då att det är arbetarnas egen politik som skall föras och hänsyn skall tas till de anställda och vårdnadstagarna. Men enligt Socialstyrelsen så ligger Botkyrka långt ner på listan vilket känns tungt av oss. Trots djupintervjuer av ordföranden och konsulter. Så förändras inte situationen utan det rullar på i de gamla hjulspåren. I vissa fall så blir det värre efter hand. Det som berör en mest är att man som vårdnadstagare måste acceptera helt olaga beteenden som stölder, rent psykisk/fysik misshandel och förnedrande beteenden utförda av personalen som skyddas av cheferna.

I detta nu återigen larmat för att ingen kommer och tar oss till toa. Sitter med blöta blöjor som göra att det brinner underlivet. Personalen ute på Grödinge landet.

Till slut en stilla undran ”varför går politikerna ut med att allt är bra?” (Södra sidan den 21juni) De vet ju själva att så inte är fallet. Säg i stället att vi har problem men vi jobbar för fullt med att lösa detta. De är kanske fel att säga så också. Då ni inte gör detta.

Vem vet vad ligger sanningen egentligen, det får vi vårdnadstagare aldrig veta

Grödinge den 21 juni 2015

Bengt-Olof & Inge-Maj Lindgren

Backsvalevägen 22

14771 Grödinge

0733844232

stig.stigfinnare(a)live.se

www.stigstigfinnare.se