ALBANIANS UNDERGÅNG
Östra Öland är sedan
gammalt känt som en skeppskyrkogård av stora mått. Otaliga är de strandningar som under århundradenas lopp ägt rum, och många är de bondgårdar, som byggts upp med virke från lasten av förlista fartyg.
För Neptunbolaget var det naturligtvis angeläget att redan från början av sin verksamhet stationera ett bärgningsfartyg i de öländska farvattnen, och då
närmare bestämt i Kalmar. Det gällde för Neptunbolaget att snabbt få underrättelse om strandningarna och göra upp bärgningskontrakt. Den främsta organisationen på Öland utgjordes av s.k. bärgningskonsuler,
som arbetade inom angivna distrikt och dels hade till uppgift att snarast möjligt kontakta haverister och få bärgningskontrakt undertecknade och dels larma Neptunbolagets fartyg.
Många
är de fartyg som Neptunbolaget bärgat – eller gjort försök att bärga – utanför östra Öland. Vi har valt berättelsen om försöken att bärga ångaren ALBANIAN, därför att den
är ett typexempel på all den dramatik, som kan uppstå i dessa farvatten.
En 24 oktober 1890. Den engelska ångaren ALBANIAN på 1,200 br. ton var på resa uppför
Östersjön lastad med stenkol. Vädret: Disigt med laber sydvästlig bris. Färden fick ett dramatiskt slut i och med att fartyget med full fart grundstötte på det försåtliga,
långt ute till havs liggande Össby grund vid sydöstra Öland.
ALBANIANs belägenhet var från första stund synnerligen riskabel. Fartyget hade strukit över
grundet, stannat hårt på insidan och vattenfyllts nästan omedelbart. Neptunbolagets POSEIDON kom snabbt till platsen och dessutom anlände bärgningsmanskap från land. Det stod från
början klart att man här hade att göra med ett synnerligen allvarligt bärgningsfall, eftersom engelsmannen låg på grundet med uppriven botten, tungt lastad och dessutom utsatt för pålandsvind.