26/9 1872 Den nya bärgningsångaren levererades från W. Lindbergs Verkstads och Varfs AB. Fartyget erhöll namnet POSEIDON. Kostnaderna för byggande och utrustning uppgick
till 171 146;82 kr.
Det utvidgade bolaget antog namnet Bergnings- och Dykeribolaget Neptun. Andelskapitalet höjdes
till kr. 300 000.
Interimsstyrelsens ledamöter utsågs även till den ordinarie styrelse. Till huvudredare valdes konsul E. Liljewalch.
1875 Firman Tozer, Hewitt &. Co i London antogs som bolagets agenter i England, Skottland, Irland och Wales, vilken agentur de fortfarande innehar (1970). Namnet har sedermera ändrats till Morice, Tozer &.
Beck Ltd. Stadsmäklare Tom Liljewalch invaldes i Neptunbolagets styrelse.
1877 Bolagets kapital höjdes till kr. 650 000.
1878 Utvidgning av verksamheten genom att bolaget av myndigheterna i Ryssland och Finland lyckades utverka ledgivande för ett år i taget för bolagets fartyg att uppehålla sig vid och trafikera nämnda länders
kuster, Inledde affärsförbindelser och organiserade agenturer i de flesta orter vid Finska Viken.
1882 Upprättade filialavdelning i Reval under firma Bergungs und Taucher Gesellschaft
Neptun in Reval.
1884 Fialkontoret i Reval omorganiserades till aktiebolag, Russisch Baltische Bergungs und Taucher Gesellschaft Neptun.
1885 Bolagets kapital höjdes till kr. 1 500 000.
1887 Russisch Baltische Bergungs und Taucher Gesellschaft Neptun avvecklades.
1888 I och med årets utgång indrogs årspassen för svenska bärgningsfartyg att uppehålla sig i ryska farvatten.
1889 Det
tyska bolaget Nordischer Bergungs-Verein i Hamburg, som tidigare bedrev sin verksamhet såväl i Östersjön som Nordsjön, Engelska Kanalen, Atlanten och Medelhavet, beslöt inskränka sin bärgningsverksamhet till Östersjön
och de danska farvattnen och där konkurrera med A/S Em. Z. Svitzers Bjergnings- Entreprise i Köpenhamn och Neptunbolaget.
1889 För undvikande av denna konkurrens inköpte
Neptunbolaget, under förutsättning att rätten att utöva bärgningsverksamhet på de ryska kusterna i Östersjön skulle bibehållas, tre mindre bärgningsfartyg från Nordischer Bergungs-Verein. Dessa fartyg
hade tidigare tillhört Peter Bergs Bergnings Enterprise i Leningrad men tyskarna fick vid inköpet från ryssarna ha kvar en att låta dessa fartyg gå under rysk flagg.
Överenskommelse
träffades om att en seglationsförening, benämnd International Salvage Union Lim., skulle bildas för samarbete i Medelhavet och angränsande farvatten. Det tyska bolaget skulle sända sina tre fartyg, Svitzers och Neptunbolaget vardera
en av sina båtar till Medelhavet. De skulle stationeras på lämpliga platser från Gibraltar till Istanbul. Detta avtal uppsades sedermera men konfirmerades ånyo vid en snare tidpunkt och gäller i viss utsträckning fortfarande(1970).
På särskild anmodan av engelska assuradörer sände Neptunbolaget, innan ovanstående avtal träffades, bärgningsångaren BELOS till Svarta Havet för
bärgning av den strandade engelska ångaren EASINGTON. Detta var bolagets första bärgning utanför Östersjön.