I skyddsområdet utanför Gotland står "Gogland" från Leningrad på grund sen fem månader.
– Ryssen kom av misstag mycket
nära hemliga militäranläggningar, säger gotlänningen Bengt-Olof!
– Jag vill bärga "Gogland" Som skrot.
När två rysstrålare
strandade intill militäranläggningar på Spetsbergen tog norrmännen både båtar och besättningar, säger en granne till Lindgren.
Och vad säger myndigheterna medan haveristen
plundras av besökare som till och med stulit
Svenska polisens hänglås ombord?
Försvarsstaben:
– Det är ingen militär fråga. UD har tagit över helt och hållet.
UD: – Nej, vi är inte inblandade. Båten står på militärt
övningsområde. Den sorterar under militären.
Försvarsstaben: – Tala med Gotlands kustartilleriförsvar
Gotlands kustartilleriförsvar: – Lustigt att Försvarsstaben hänvisade hit. Vi får ingenting säga om saker som förhållandet till främmande makt. Ryssen har stått
på grund i drygt fem månader strax utanför Gotlands östkust. I står mycket nära en hemlig plätt av Sverige och ingen tycks veta någonting bestämt I vad som egentligen hänt, eller vad som egentligen kommer
att hända.
Båten gick på den 31 mars, antagligen tidigt i gryningen. Vid tiotiden på förmiddagen larmades kustartilleriet, tullen och sjöräddningen via Tingstäde radio.
Under dagen plockades besättningen på åtta man, bort från haveristen och fördes över till en annan rysk trålare som Låg i närheten. Besättningen tog med sina personliga tillhörigheter och diverse
radioutrustning. Dagen därpå kom ett ryskt bärgningsfartyg till platsen och skulle just till att spänna linor och ordna.
Då vaknade försvaret och diplomatin. Båten låg
för det första på svenskt! Territorialvatten, innanför tremilsgränsen som i själva verket mäter fyra sjömil -, och för det andra just innanför gränsen till det militära skyddsområde som omfattar
större delen av nordligare Gotland och för tredje, inom ett skjutfält. Dessutom nära hemliga militära anläggningar.
– Stopp, sa militären och diplomatin
till ryssarna. Åk hem igen!
– Båten måste bärgas av ett svenskt företag.
Det ryska bärgningsfartyget ”Skval”
Ångade hem igen, muttrande.
Neptunbolagets Mercur ångade iväg från Stockholm och tog sig en titt. Samt ångade. Hem igen, muttrande något om att det inte skulle löna sig, inget
för oss.
Båten, om det nu är en trålare, ligger kvar på stengrundet.
Några säger att den är fullständigt uppriven i botten
och att första ostliga storm kommer att vräka den grundet. Om inte annat kommer isen att ta den.
Men mångsysslaren Bengt-Olof Lindgren i Kappelshamn hoppas på annat. Han äger tillsammans
med några kumpaner bogserbåten ”Pilen”. Och driver en bärgarfirma i blygsam skala. Han har varit ute och tittat. Och lämnad offert till ryssarna.
– Hon står på
hur stadigt som helst, säger Lindgren mellan tre telefonsamtal och aderton andra småsysslor. Hon har skumpat sjuttio, åttio meter över grundet och vilar stadigt på tre stenar. Innan besättningen stack så öppnade
de bottenventilerna för hon skulle bli kvar på hällan. Dom räknade väl med att de skulle bärga henne själva. Det är ingen trålare, snarare ett slags förbindelsefartyg som arbetar inom någon av de stora
ryska fiskeflottorna. Den mesta radioutrustning är nu är bort plockad nu. De har bara skurit av kablarna och rivit ner apparaterna från väggarna. Men inte har det varit så värst mycket av värde för oss. En bra kommunikationsradio
en eller två ekolod, tja, kanske det vanliga på en båt av det slaget.
– Den ligger några hemliga militära anläggningar?
Visst,
och hon har väl varit ännu närmare. Så vitt jag begriper har hon kunnat vara precis under land utan att upptäckas. Men jag tror de har tagit miste och kommit underfund med att de var på farligt område och stuckit iväg,
fort som fan. Och gått hundra meter för långt norrut. Hade de hållit ett par grader sydligare kurs hade de gått fria från grundet. Det finns de som inte tror fullt så mycket på oskulden hos spökskeppet. Och
som undrar hur det kan komma sig att en rätt stor båt kan krypa upp ända intill land inom skyddsområdet.
– Vad fan ska vi med alla byggerierna i bergen här om de inte kan hålla
bättre reda på ryssarna, säger en granne till Lindgren.
Han fortsätter: – tänk. när norrmännen råkade ut för samma historia på Spetsbergen. Två ryska
trålare gick på intill land där och intill något militärt. Norrmännen tog både båtar och besättningar. Inget snack. Här hjälper vi till att köra besättningen från haveristen och över
till en annan. Och sen börjar vi hjälpa till att bärga eländet också.
Det senare är en anspelning på ryktet om att tullarna och kustbevakningen försökte dra haveristen
flott redan första dagen. Ett rykte som ingen bekräftar.
KA 3:s major Per-Erik Bergstrand bekräftar bara att man begärt att båten skall bärgas Den är ett hinder för sjöfarten.
Vanlig rysk trålare. Han har den under kontinuerlig bevakning Dessutom är det efter ett beslut av polischefen i Visby förbjudet att gå ombord på haveristen Punkt.
Men varken militär
bevakning eller polisbeslut har hindrat vrakplundrarna. Lindgrens granne berättar:
– De har tagit allting, ratt och klockor och inventarier, tågvirke - Ett tag var det hänglås på
dörrarna ombord men dem är borta nu. Så nog bevakas det.
– Har ni varit ombord själv?
– Nej, bara gått runt och tittat. Det är
inte mycket att se. Hon mäter cirka trettio meter i längd, påminner om ett vanligt paragraffartyg fast i liten skala. Skrovet är fläckigt, lastbommarna slänger, linorna i riggen fladdrar fritt i blåsten. Däcket är
översållat av tomlådor utanför relingen hänger bildäck som fendertar.
Hon är byggd i början av sextiotalet och har åtminstone varit väl utrustad med elektriska
vinschar och spel. Men hon har för svag maskin för att kunna dra en trål och hon har ett elsystem som inte alls fungera som ombord på en svensk båt. Inredningen är torftig efter svensk standard, berättas det.
Bengt-Olof: – Inte är det några stora pengar I den bärgningen. Skrotvärdet är dåligt och om hon skulle byggas om till trålare skulle det ta en förmögenhet. Fast det är
sant att hon sålts som skrot än. Det är svårt att veta vad är sant om trålaren (?) Gogland från Leningrad. Motsägande sked möter en när man. Närmar sig henne.
Om hon står kvar!
Så skrev man i tidningen se: Tidningen SE 15 sept. 1966 sparat av Elisabet Lindgren (FIA)
Bengt-Olofs kommentarer:
Det gick mycket rykten under lång tid kring denna farkost. Saken är den att De larmade sig själva, med att ro iland till
radarstationen på Furillen där De blev bjudna på kaffe och macka, alltså väl bemötta. När så Det gick upp för vakten att det var ryssar som talade nästan som perfekt Svensk slog man allmänt larm och
den andra ryska trålaren kommer emot och hämtar upp de som varit på Radarstation.
Under denna tidsperiod så byggdes det många oljeberedskapslager runt våra kuster i Sverige, så
också på Gotland. Det var inte bara vid ett tillfälle utan många gånger som det fanns ryska trålare förtöjda vid de nybyggda kajerna. Och det är väl klart numera Varför skall inte de veta hur djup
vid kajerna. Då har ju också fartyg som transporterar olja.
Det gick ju att få fram så småningom på svenska sjökort. Charles han som finns med på ”Pilen”
den där äldre farbror lyckades hitta eller med andra ord ta vara på ryska sjökort som sedermera överlämnades till Kustbevaknings kontaktman som på den tiden var en man vid namn Bäckman.
När det gällde själva bärgningen så blev det mer pengar på att transportera och bärga andra som man idag kan kalla som lycksökare. När det gäller bogserbåten ”Östersjön”
var det väl bara skepparen och maskinchefen som var svenska, plus att huvudredaren som var en mycket vacker sak från Strandvägen i Stockholm av honkön, resterande folk runt omkring var ryssar och polacker som blev utkastade från
marinvarvet i Fårösund när ”Pilen” kom inbogserande med ”Östersjön”.
Neptunbolagets var aldrig på plats, mer än att det togs fotografier, lämnades
rapporter om haveristens läge och situationen runt detta från ”Pilen” och dess besättning.
Företaget Svenska stål I Helsingborg finns det mycket ”Om” under denna
tid, men som kommer att handla om andra saker, inom andra ramar än sjöfartskretsar. Redan på den tiden var verksam i sådant, som idag uttrycks ekonomisk brottslig verksamhet.
Nu slutar det
inte här, mera från
Gotlands Allehanda den 25 nov 1966: ”Gogland” dras loss i morgon?
Bogserbåten ”Pilen”
från Kappelshamn skall på lördagen försöka dra den ryska trålaren ”Gogland” loss från grundet ute vid Rute Missloper, meddelar man från bärgningsbolaget.
Den
ryska trålaren står som bekant strandad inom skyddsområdet. Risken för fartyget är ännu inte helt över. Om bärgningen skall kunna ske beror på vädret.
Den
28 nov 1966 skriver samma tidning
Gogland inte loss – Bogseraren fick själv be om hjälp
Den ryske trålaren ”Gogland” står
fortfarande kvar på grundet vid Rute Missloper. På lördagen gjordes ett försök att dra henne loss av bogserbåten ”Pilen” men försöket misslyckades. En vajer brast och tampen virades runt propellern på
”Pilen” som själv fick begära assistans till Slite.
Tullkryssaren TV 116 uppehöll sig i närheten och svarade för bogseringen till Slite. På kvällen fick man loss vajern
men det var då försent att göra nytt försök. Bärgningsförsöket får troligtvis anstå ett tag framöver eftersom vinden på söndagen friskade i och rapporterna för de närmaste dagarna
inte är särskilt gynnsamma.
Vi avslutar ”Gogland” med följande notiser från...
Gotlands Allehanda den 6 feb 1967:
Bärgare fick själv anlita bogserhjälp!
Försöken att bärga den ryska trålaren Gogland på Rute Missloper har återupptagits i och med att de personer som köpt fartyget anlitat bogserbåten
”Östersjön” från Stockholm. Man var ute och gjorde ett försök i lördags men det slutade med att bärgningsbåten själv fick begära bärgningshjälp. Missödet med ”Östersjön”
bestod i att rodret blev skadat. Man hade sökt att ankra med bogseraren men på den släta hällbotten draggade fartyget och man kom för nära in i grynnorna och slog i rodret. Man lyckades ta sig ut igen, men bogseraren ”Pilen
fick tillkallas från Kappelshamn för att dra in Östersjöntill Fårösund där nu rodret skall repareras.